I det psykodynamiska perspektivet fokuseras på omedvetna drivkrafter och konflikter som färgar vårt agerande, våra tankar och vårt känsloliv. Tidiga erfarenheter under barndomen ges stort utrymme och de påverkar oss genom hela livet. Med psykodynamiska glasögon undersöks de viktiga relationerna mellan vuxna och barn och speciellt konflikter i det förflutna som anses styra skeenden i nuet. Vid tiden då Sigmund Freud började utveckla de teorier om det omedvetna som är grunden till psykodynamisk teori, var det nyskapande att intressera sig för det lilla barnets erfarenheter och hur dessa formar vår personlighet. Familjen är central för förståelsen av barns, ungdomars och unga vuxnas utveckling och anpassning till samhället och andra människor. Även om det psykodynamiska perspektivet medger att biologin har betydelse för utvecklingen är det studiet av relationerna till andra som är i fokus för teorin kring hur vi utvecklas till de vi är. Ungdomstiden betraktas utifrån ett psykodynamiskt perspektiv som en tid av konflikter och starka förändringar.

Puberteten

Adolescensen som inom den psykodynamiska teorin är den psykologiska motsvarigheten till puberteten innebär ett antal utvecklingsuppgifter som att acceptera kroppens förändring, att definiera egna värderingar, finna sin sexualitet och att bygga relationer utanför familjen. Alla de nämnda uppgifterna syftar till frigörelse och att känna en egen kompetens. Att frigöra sig innebär också att förlora något som varit välkänt och att behöva lämna barndomen.

Där föräldrarna tidigare varit de viktigaste personerna tar istället jämnåriga en betydelsefull plats. Bilden av föräldrarna förändras och en har ett behov av att kunna se dem mer som vanliga människor och inte längre som dem som ska ge riktning och skydd för resten av livet. Att förlora den inre bilden av föräldrarna som allsmäktiga kan leda till ensamhetskänslor och i jakten på nya förebilder är det vanligt att ungdomen idealiserar idoler eller jämnåriga.

Självbild

Teoretikern Erik H Eriksson beskrev utvecklingen i termer av faser när han utvecklade sin teori om hur kriser eller konflikter styr utvecklingen från en fas till nästa. Under hela livet ställs vi inför nya svårigheter som vi behöver arbeta med. Under ungdomsåren såg Eriksson att den stora utvecklingsuppgiften är att hitta fram till en sammanhållen självbild. För att nå en positiv lösning på ungdomstidens kris är den unge i behov av spegling från andra för att förstå sig själv och här spelar relationerna till jämnåriga en viktig roll. Ungdomar kan också söka sig till olika grupperingar såsom communitys på nätet, föreningar eller politiska rörelser i sitt identitetssökande. Att skapa intima relationer är utvecklingsuppgiften under de unga vuxenåren. Om en relativt stabil identitet uppnås kan intimitet i vänskaps- och kärleksrelationer utvecklas. De unga vuxna som har svårt att nå intimitet med andra kan komma att lida av isolering och riskerar att utveckla relationer som blir stereotypa, kalla och tomma.

Det inlärningspsykologiska utvecklingsperspektivet fokuserar på miljöpåverkan och hur den formar oss under livets gång. Historiskt har inlärningsteoretiker intresserat sig för beteenden som kan observeras, snarare än för omedvetna processer. Den sociala inlärningsteorin lägger tonvikten vid hur vuxna och jämnåriga fungerar som modeller som den unge imiterar och gärna vill efterlikna. Den tidiga inlärningen påverkar den fortsatta utvecklingen på grund av att det är svårt att lära om det vi tidigare lärt oss, det vi redan lärt in utgör en grund för fortsatt inlärning. Våra beteenden och antaganden om omvärlden formas av tidigare erfarenheter som vi tenderar att hålla fast vid. Samtidigt som vi tenderar att hålla fast vid det vi en gång lärt oss är livet som en ständigt pågående inlärningsprocess där det också finns möjlighet att göra nya erfarenheter och lära in nya beteenden.

Inlärningsprinciper

Inlärning sker via två principer, klassisk och operant betingning. Klassisk betingning sker via association såsom när tanken på en god middag gör oss hungriga eller att vi kan bli glada av att se något som påminner om en person vi tycker om. Den klassiska betingningen styr inlärda automatiska reaktioner som känslor, fysiska reaktioner och impulser. Operant betingning är viktigare för viljestyrda beteenden och styrs av beteendets konsekvenser. Om konsekvensen av ett beteende är positiv, till exempel att få likes för ett inlägg på sociala medier, tenderar vi att upprepa beteendet.

På samma sätt tenderar vi att minska beteenden som leder till negativa konsekvenser, exempelvis att en ungdom som känt sig bortstött från kamrater kan få svårt att ta nya kontakter med jämnåriga. Konsekvensernas betydelse gör det viktigt att uppmuntra bra beteenden genom att låta dem få positiva följder. Bestraffning som konsekvens är problematiskt på grund av att det sällan visar på ett bra alternativ till agerandet och det leder också till aggressivitet och brist på förtroende i relationer.

Self-efficacy

Albert Bandura studerade observationsinlärning och han menade att det mesta av inlärningen sker genom att vi iakttar andra. Genom att observera och delta i det sociala livet lär sig barn och ungdomar värderingar och mellanmänskligt samspel. Ett centralt begrepp för Bandura är self-efficacy som beskriver tilltron till att kunna hantera olika situationer vi ställs inför. En ungdom kan ha förmågor att hantera en uppgift, men om hen inte uppfattar sig själv som kompetent kan hen ändå misslyckas eller inte ens försöka lösa uppgiften. Exempelvis kan en ungdom trots intellektuell förmåga, ha svårt att klara av skolan på grund av låg tilltro till förmågan att klara skolarbetet. God self-efficacy innebär en vilja och förmåga att fortsätta försöka, istället för att dra sig undan eller ge upp vid misslyckanden. Vuxna har en god inverkan på ungdomars self-efficacy genom att uppmärksamma positiva aspekter hos dem och stödja dem genom att vara goda förebilder.

Kognitiv utvecklingspsykologi fokuserar på hur vår förmåga att tänka och ta till oss kunskap utvecklas. Kognitioner kan vara tankar, minnen, föreställningar eller uppfattningar och handlar om hur vi uppfattar världen. Jean Piaget är en forskare som haft stor betydelse för synen på den kognitiva utvecklingen. Enligt Piagets teori styrs utvecklingen till största del av förändringar som kommer inifrån individen. Människor är aktiva skapare av sitt tänkande under hela livet. Piaget kom fram till att utvecklingen av tänkandet sker i olika stadier som är relaterade till ålder och där tidigare stadier utgör en grund för nästa stadie. Vid tolv års ålder börjar vi i större utsträckning kunna tänka abstrakt, då börjar det som Piaget kallar för det formella operationernas stadium och som sträcker sig över resten av livet. Det blir nu möjligt att tänka om sitt eget tänkande och att använda abstrakta begrepp. Tonåringar som nyligen utvecklat sitt abstrakta tänkande är ofta intresserade av att diskutera idéer, värderingar, politik och andra stora frågor.

Utvecklingens sammanhang

Lev Vygotskij var en annan förgrundsgestalt inom studiet av den kognitiva utvecklingen och han betonade på ett annat sätt än Piaget att utvecklingen sker i ett socialt, kulturellt och språkligt sammanhang. Utvecklingen av språk och tänkande kan inte separeras, utan är beroende av varandra. Även utveckling och utbildning är tätt sammanflätade och vuxnas förhållningssätt till den unge ses som mycket centralt för inlärningen.

Metakognition

Vygotskij intresserade sig för hur unga kan förbättra sitt tänkande och sin problemlösningsförmåga genom att bli mer medvetna om sitt eget tänkande, ett område som idag kallas metakognition. Vuxna hjälper ungdomar och unga vuxna genom att ställa frågor om problem för att stödja den unges eget tänkande. Frågor som kan stödja metakognitionen kan vara: ”Vad handlar problemet om?” eller ”Vilka lösningar ser du?”. Den vuxna hjälper också genom att tänka om den unges tänkande på ett reflekterande sätt och kan då exempelvis säga: ”Nu verkar det som att du tänker på det här sättet och det verkar få de här konsekvenserna”. Begreppet proximal utveckling beskriver hur vuxna ska ligga steget före, men inte allt för långt ifrån den unges tänkande. Vuxna ska låta ungdomar få möta krav som de klarar av om de anstränger sig eller får stöd av någon med mer erfarenhet, men kraven får inte bli för höga. Inlärningen sker i det område som ligger precis utanför den nuvarande kunskapen och den vuxne som vill vara ett stöd har till uppgift att skapa sig en förståelse för var den unge befinner sig för att kunna stödja utvecklingen vidare.

Socialkonstruktionismen är primärt en vetenskapsfilosofisk hållning vars syfte är att analysera och kritisera maktförhållanden i samhälleliga institutioner samt ifrågasätta det "naturliga" och "oundvikliga" i olika sociala fenomen.

Ett socialkonstruktionistiskt synsätt betonar samhällets betydelse för individens utveckling. När det gäller exempelvis identitetsutvecklingen uppfattas denna som något som skapas i en social och kulturell omgivning snarare än som en individualpsykologisk process. Människors identiteter anses spegla större skeenden i samhället vilka är beroende av historiska och kulturella aspekter. Det sociala sammanhanget skapar en organisation eller institution med en uppsättning regler och normer som påverkar individens beteende. Människor återskapar och befäster den sociala ordningen när de bekräftar dess regler och normer.

Våra personliga identiteter och sättet vi identifierar oss på utifrån exempelvis kön skapas ur de kulturella normer som bestämmer vad det innebär att tillhöra ett visst kön.

Enligt socialkonstruktionismen är även den heterosexuella parrelationen en social konstruktion. Genom hur vi beter oss och handlar bygger vi tillsammans upp idén om att en heterosexuell parrelation är viktig att ha, och vi gör uttalade och outtalade överenskommelser om hur den ska se ut och vad den ska leda till.

Enligt det socialkonstruktionistiska synsättet har många diagnoser, i synnerhet psykiatriska, sin grund i tidsbundna sätt att se på människors beteende och är därmed konstruktioner som görs i ett visst socialt sammanhang och där får sin mening för både individ och samhälle.