UM:s målgrupper
3. Unga med transerfarenhet
Transperson är ett paraplybegrepp som samlar en mängd identiteter, grupper och personer som på olika sätt identifierar sig med begreppet trans. Det kan bland annat vara:
- människor som vill förändra sin kropp och/eller ändra juridiskt kön - transsexuella och en del ickebinära personer
- personer som inte är vare sig kvinna eller man - till exempel bigender, genderqueer, ickebinär, intergender
- människor som använder kläder och andra attribut som brukar anses som typiska för ett annat kön än det man blivit tilldelad - crossdresser, transvestit
- personer som inte vill, kan eller tycker att det är viktigt att definiera sig i fråga om kön - till exempel agender, ickebinär, neutrois, nongender
Gemensamt för transpersoner är att könsidentitet och/eller könsuttryck inte stämmer överens med det juridiska kön som tilldelats vid födseln och följden blir att transpersoner bryter mot samhällets normer för kön och könsidentitet.
Många transpersoner, men inte alla, upplever könsdysfori. Könsdysfori betyder att en lider av, eller upplever hinder i sin vardag på grund av att ens könsidentitet inte stämmer överens med det kön en blev tilldelad vid födseln. För att få en könsdysforidiagnos krävs en könsdysforiutredning. Det är först efter diagnos som den unge kan få tillgång till könsbekräftande behandling, såsom hormoner, kirurgi, röstträning och olika hjälpmedel. Diagnosen "transsexualism" krävs för att få ändra juridiskt kön och genomgå underlivskirurgi.
Varför är gruppen viktig att nå?
Transpersoner är en grupp med hög psykisk ohälsa och hög risk för att bli utsatta för våld och kränkningar. Cirka hälften av alla unga transpersoner (15-29 år) känner sig ofta/alltid olyckliga eller nedstämda och samma andel har det senaste året allvarligt övervägt att ta sitt liv. Nästan hälften uppger att de har ett problematiskt förhållande till mat och ätande. När det gäller våld och kränkningar, har en fjärdedel blivit utsatta för hot om våld det senaste året på grund av sin könsidentitet eller sitt könsuttryck, mer än hälften har blivit utsatt för kränkande behandling eller bemötande och cirka 30 procent uppger att de har blivit tvingade till sex.
Av rädsla och oro för att bli dåligt bemötta eller diskriminerade har en majoritet av de unga transpersonerna avstått från olika aktiviteter (ex sociala evenemang, ragga eller flirta) under det senaste året och även skjutit upp att söka vård. Det finns också resultat som vittnar om att många behövt utbilda sjukvårdspersonal om sin transerfarenhet för att kunna få rätt hjälp.
Sammantaget visar ovanstående att många unga transpersoner lever med hög ohälsa och stor utsatthet, i kombinationen med en rädsla/oro för att söka vård. Med hänsyn till detta behöver ungdomsmottagningarna vara särskilt måna om att vara välkomnande och tillgängliga för dessa unga.
|
|---|
