Eftersom cis-killar utgör nästintill hälften av alla unga, är det en stor och brokig grupp som i sig rymmer flera undergrupper, inte minst några av de som beskrivs här. Variationerna i livsvillkor och förutsättningar är betydande, bland annat med hänsyn till klass, sexualitet och funktion. Gemensamt för alla är dock att de i någon mån måste förhålla sig till de normer som råder avseende maskulinitet.

 Varför är gruppen viktig att nå?

Sju av tio personer som begår självmord i Sverige är killar/män, samtidigt söker killar/män hjälp för psykisk ohälsa i mindre utsträckning än flickor/kvinnor. Det finns flera olika förklaringar till detta, bland annat att pojkar/män inte vet vart de ska vända sig för att få hjälp, att de känner mer skam för psykisk ohälsa och att de uttrycker psykisk ohälsa på andra sätt än flickor/kvinnor. I den stora ungdomsundersökningen UngKAB15 konstateras att killar är mer nöjda än tjejer med sin allmänna hälsa och sig själva – trots att färre killar hade någon de kunde prata med om sina innersta känslor, färre hade praktiskt stöd i sin närhet och fler hade blivit utsatta för fysiskt våld.

När det kommer till SRHR är könsskillnaderna på flera områden stora. Färre killar än tjejer har testat sig för klamydiainfektion senaste året (8 respektive 4% enligt SRHR 2017), markant fler killar än tjejer har gett ersättning för sex (10 respektive 1% enligt SRHR i Sverige, 2017) och markant fler killar/män (16-29 år) tittar dagligen eller nästan dagligen på pornografi (41 respektive 3% enligt SRHR i Sverige, 2017). Enligt samma undersökning är 32 % av killar/män i åldern 16-29 år inte nöjda med sitt sexliv.

Vidare har färre killar än tjejer haft sex mot sin vilja och blivit utsatta för sexuella trakasserier och andra övergrepp. Här finns dock stora variationer inom gruppen. Till exempel har homosexuella män blivit utsatta för sexuellt övergrepp i form av försök till samlag genom fysiskt våld eller hot om fysiskt våld, i samma utsträckning som kvinnor.

Killar och unga män söker alltså i regel inte hjälp eller vård i samma utsträckning som flickor/kvinnor, och de väntar längre innan de väl gör det. De besöker även UM i markant mindre utsträckning. En huvudförklaring som återkommer i forskning och rapporter är att den traditionella stereotypa mansbilden hindrar, det vill säga bilden av att en man ska vara stark, inte svag och sjuk, samt inte visa och uttrycka känslor.