Nivån ”specific suggestions” innebär att ge förslag på åtgärder utifrån den unges specifika problem. Det förutsätter att det finns en djupare förståelse för och kunskap om den unges unika situation och problematik. Börja med att skapa en ingående beskrivning av problemet tillsammans med den unga. Ta reda på när det började och hur det har förändrats över tid. Fråga den unga om hen själv har några tankar om varför problemet har uppstått och vilka strategier hen haft för att hantera sin situation. Fråga om den unga har pratat med eventuell partner/partners om problemet samt hur det påverkar relationen/relationerna och vilka känslor den unga har kring sin relation/sina relationer?  Innan sexologisk behandling av till exempel vulvasmärta eller erektionsproblem inleds kan det vara adekvat med en läkarbedömning för att utesluta medicinsk orsak till problemet.

När du vet lite mer om problematiken är det viktigt att ta ställning till vilken hjälp den unga behöver. Behövs läkarbedömning, vilken sexologisk kompetens krävs, behöver fler professioner involveras? Ofta räcker det med ett fåtal besök av rådgivande karaktär i syfte att den unga ska få mer kunskap och förståelse för sig själv, sin kropp och sin sexualitet samt praktiska råd kring lust, sexuell praktik och kommunikation med eventuell partner/partners. Sexualrådgivning på SS-nivån kan utföras av UM-personal med grundutbildning i sexologi. När det gäller unga med stress och spänningstillstånd kan det vara verksamt att kombinera besöken på UM med besök hos fysioterapeut. Det finns mycket vägledning och metodmaterial att använda sig av vid sexologiska samtal, se UM:s Processflöden Sexuella svårigheter samt under Material för patientmöten - Sexologiska samtal på UM:s intranät.

Ibland står det klart att problemet är av en sådan karaktär att det krävs en mer omfattande och långvarig behandling. Det kan handla om att det är en problematik som funnits under mycket lång tid, att den unga har samtidig psykisk ohälsa, svåra relationsproblem eller att det finns trauma i anamnesen. Då behöver den unga ha behandling på ”Intensive therapy-nivån” alternativt hänvisas till psykologisk behandling.